Det finns många olika försök att beskriva resultat och effekter av olika typer av innovativa insatser. De som själva är engagerade vill ofta förstå och kunna beskriva vad det är som faktiskt händer. De som på något sätt stödjer insatserna vill ofta ’se resultat’ för att kunna legitimera sitt stöd. Det finns en rad olika utvärderingsmodeller, förslag på effektkartor, verktyg för social redovisning inklusive den så kallade ’social return on investment’-modellen som spritts under de senare åren. Man kan också använda så kallade socio-ekonomiska bokslut för att visa på samhällsekonomiska besparingar som insatser av olika slag kan leda till.

‍

Utgångspunkten i de flesta modellerna för resultatredovisning och effektmätning är att hitta samband mellan insats, resultat och effekter så att det blir möjligt att följa ett samband – likt ringar på en vattenyta. Till detta läggs resonemang om antaganden och risker för att visa att man tar hänsyn till en verklighet som inte riktigt går att likna vid en spegelblank vattenyta.

‍

För det här med resultat och effekter är inte så enkelt. Hur kan vi veta vad det vi gör leder till när vi vet att den typen av utmaningar och insatser som de sociala innovationerna ger sig i kast med är komplexa, många gånger mycket komplexa. Samtidigt som vi också vet att samhället runt omkring är allt annat än stilla. Det blir helt enkelt mycket svårt att veta om A leder till B, eller om B beror på något annat som görs eller sker av en helt annan anledning.

Särskilt svårt är det att avgöra vilka resultat som leder till vilka effekter under omvälvande tider då utvecklingen snarast kan liknas med ett stormande hav.

Detta till trots, så går det att tänka igenom och reflektera över det som upplevs problematiskt och vad som kan göras för att försöka finna lösningar som fungerar på ett bättre sätt. Men ju mer innovativa lösningarna är desto svårare kan det vara att riktigt förstå sig på hur det hela hänger samman.